Och vad hände sen...?

Foto från Lunds VK

Ja, vad händer med de falkenbergare som lämnar oss för att söka lyckan på annat håll? 

En del av våra volleybollspelare stannar i Falkenberg och blir ett av inventarierna i klubben, en del flyttar härifrån för gott och ytterligare andra gör gästspel i andra delar av landet eller världen för att återvända hem med kappsäcken full av erfarenhet och kunskap. Hur det blir kan man ju aldrig riktigt veta förrän efteråt.

I dagsläget finns det mer eller mindre ett helt svenskt damlandslag ute i proffsligorna men bland herrarna är det något färre Europaproffs. Dock är tre av dem är fostrade i Falkenbergs sedan första stund (Bröderna Gruvaeus och Edvin Swärd) och ytterligare ett par av dem har spelat tillsammans med oss under sin karriär (Anton Ribom och David Pettersson). Att slå sig in i utlandets ligor är inte helt lätt, och ett första steg är såklart den svenska elitserien.

I Falkenberg har vi som ni vet ett elitlag på herrsidan men inga damer i elitspel. Däremot har vi ett damlag i division 1, som producerar spelare för andra elitlag. Falkenbergs Volleybollklubb är med andra ord en bra plantskola när det gäller att utveckla talanger, mycket tack vare att vi har ett nära och bra samarbete med den nationella idrottsutbildningen (NIU) på Falkenbergs Gymnasieskola. Det leder till att vi i våra seniorlag har många unga spelare som satsar och siktar högt, blandat med de som tränar för att det är roligt och för att bibehålla hyfsad nivå på sitt spel. Några av ungdomarna är drivna och har spel i elitserien som mål, en ambition som kräver mycket slit och ibland stora uppoffringar. Hur gör man för att lyckas med det och vad händer sen?

En som har lyckats ta klivet upp i elitserien och fortsätter slitet för att utvecklas är Saga Nilsson, 20 år. Fostrad i Falkenbergs Volleybollklubb men sedan augusti 2020 stabil spiker i Värnamo. Vi kollar läget med Saga för att få en bild av hur resan till eliten kan se ut och vad som händer när man väl är där.

Hej Saga, hoppas du har haft en riktigt skön julledighet!

-Hej, och jaaaaa, julen var varit jättebra!

Hur är det, saknar du Falkenberg när du är i Värnamo?

-Självklart saknar jag familj, släkt och vänner. Något som Falkenberg har, men inte Värnamo, är ju kust och det kan jag verkligen sakna. Men det är bara en och en halv timme till Falkenberg från Värnamo, så det är inte så farligt.

Du spelar sedan ett tag tillbaka i elitserien, men varje resa har en början. Du började i Falkenbergs Volleybollklubb. Senast spelade du med vårt damlag och du gick även NIU på gymnasiet. Det blev mycket volleyboll redan då, hur var det att gå på gymnasiet samtidigt som du satsade så mycket på din sport?

-Japp, jag gick NIU. Jag tyckte det var bra att kunna kombinera skola med träning på schemat. På NIU hade vi träning med inriktning mot både fys, gym, teknik och boll, vilket jag tyckte var roligt och givande då jag gillar varierad träning. Jag tror på variation om man vill utvecklas i sin sport. När jag gick på gymnasiet var det bara jag och Ulle (Ulrika Angel) som gick NIU i min årskurs och det gjorde att vi fick mycket individuell träning vilket gav mig mycket i min egen utveckling. NIU är en bra grund där man man får chansen att testa sin förmåga och se hur långt man kan/vill gå.

Vad skulle du säga har varit den största skillnaden för dig sedan du lämnade Falkenberg för elitserien?

-Att spela i elitserien har gjort att jag utvecklats mycket, både på grund av det höga tempot, men även att man sätter en högre press på sig själv både psykiskt och fysiskt. Största skillnaden jämfört med spel i Falkenberg och division 1, förutom tempot, är motivationen. Jag flyttade ju till Värnamo för att göra det jag tycker om - spela volleyboll, och då tar man det på större allvar. Det är inget man kastar bort om man har gjort det valet utan då kämpar man! Sedan kommer det så klart nya utmaningar hela tiden.

Vad kan de utmaningarna bestå i?

-Det kan vara allt ifrån att du måste utveckla ditt anfallsspel för att inte bli scoutat så lätt av motståndarna, till att du mentalt måste övervinna dina rädslor för att bli bättre. Som att våga bli nedblockad av ett proffs från Brasilien som har spänst som en höjdhoppare för att i nästa boll veta hur jag ska kunna nå deras fingertoppar och slå block ut exempelvis.

Nu verkar ju din plats vara rätt given i startsexan, med tanke på hur bra det går. Men innan man är där så måste man slåss om att få en plats. Vad tänker man då?

-Konkurrens ger mig motivation! När jag måste konkurrera och inte bara kan ta för givet att jag får spela oavsett om jag inte tränat på två veckor, då blir jag mer motiverad. I elitserien är speltid inget man kan ta för givet, man måste kämpa för att få den.

Som spelare utvecklas man hela tiden, och det är en enorm drivkraft. Det händer ibland att jag tittar på gamla videos och ser att jag har hittat bättre timing till boll, placerar servar bättre, inte missar lika mycket anfall osv, eller bara en sån sak som att våga gå på boll istället för att fega. Det ger också energi, när man ser att man förbättras hela tiden.

Du spelade center i Falkenberg och hamnade sedan på högerposition, men nu ser vi dig på andra sidan?

-Ja, jag har ju fått byta position ännu en gång, men det tycker jag bara har gynnat mig. Jag spelar nu vänsterspiker och det innebär att jag har fått mer anfallsmöjligheter både från fram- och bakplan. Jag tycker det är roligt att få läsa spelet mer.

Har det varit ditt eget önskemål att byta position?

-Nej, jag bytte från höger till vänster för att min coach Jessica tycker att jag kommer bättre till boll på vänstersidan. Jag var skeptisk till en början, men nu håller jag med. I och med att jag är högerhänt har jag ändå lättare att tajma bollen när den kommer till mig på vänsterkanten.

Helt ärligt blev jag lite besviken först, men det var inget jag visade, utan jag körde på och sen insåg jag själv att det passar mig att vara vänsterspiker. Man måste vara öppen för förändringar för att kunna utvecklas både som volleybollspelare och utanför planen. När jag tidigare bytte från center till höger kände jag att jag ville mer och speciellt spela mer defense och anfalla från bakplan. Jag utvecklades mycket genom det bytet.

Så att ”tvingas” byta position kan vara ett steg framåt?

-Ja, som sagt så kan det vara det som gör att man utvecklas som spelare. Jag skulle absolut rekommendera att byta position om man känner att det är något som inte stämmer, eller om man tappar motivationen och vill få ny fart i sin karriär.

Träningen är givetvis väldigt viktig, både för att komma så långt som du har gjort men även för att kunna vara kvar på hög nivå. Kan man skippa ett pass om man inte hinner eller orkar?

-Träningen måste man självklart ALLTID vara med på! Om man har någon anledning som gör att man behöver avstå en träning måste man meddela sin tränare flera veckor innan. Det handlar om respekt för laget, men även för tränarens arbete med planering av träningen.

Men om man har en svacka och inte har lust/ork, hur hanterar man det?

-Självklart tappar man motivationen ibland, men då måste man fundera över varför man gör det man gör och minnas var man hittar glädjen i det. Man presterar inte alltid på topp eller är sitt gladaste, men vi hjälps åt i laget, speciellt nu i vintermörkret.

Mina tränare har bestämt sig för att ta bort ett bollpass i veckan nu under vintern för att vi ska prestera så bra som möjligt de träningarna/matcherna vi har och för att ha bra fokus och för att träningarna ska ge utveckling.

Hur hjälps ni åt när någon har ”tappat” lite?

-Vi är ett gött gäng med bra sammanhållning, och denna säsongen har vi även jobbat med en väldigt duktig mental coach Hon hjälper oss med sammanhållningen i laget, med kommunikation, att vi ska öppna upp oss för varandra och hur vi ska agera och tänka när det blir extra jobbigt. I volleyboll är det avgörande att våga lita på varandra på plan och att vi kan prata om det. Alla spelare i laget är viktiga och arbetet med en mental coach har varit en framgång för oss för att bli bättre tillsammans.

Även en elitseriespelare har en vardag, med jobb och andra intressen. Hur ser en vanlig vecka ut för dig?

-En vanlig vecka jobbar jag från måndag till fredag, sedan är det träning efter det. På måndagar och fredagar har vi 1,5 timmers träning. Tisdagar och torsdagar är det två timmar eftersom vi även har gym mitt i passet. På onsdagar har vi vilodag.

På helgerna är jag ledigt från jobb då vi oftast har match och då kan vi även vara borta helger då vi ofta har långa resor, eftersom vi åker runt i hela landet.

Vad jobbar du med?

-Jag jobbar som e-handelskoordinator på Willys i Värnamo. Plockar varor åt kunder och har även personalansvar.

Kan man leva på att spela volleyboll i Sverige?

-Nej, inte i Sverige. Det finns ekonomiska möjligheter inom volleyboll, men då måste man satsa på att spela i utlandet. I mitt lag är det ungefär hälften som jobbar och några pluggar.

Det är förmodligen inte särskilt ofta du är ledig. Men om du har en ledig dag, vad gör du då?

-Då umgås jag med min sambo och mina vänner. Hittar på något skoj tillsammans. Kanske åker till Jönköping, eller bara tar det lugnt.

Vad är ditt mål framöver?

-Just nu är väl målet att någon gång plugga, men jag har ingen aning om var eller vad. Och så förhoppningsvis fortsätta spela volleyboll. Men jag tar det som det kommer, vi får se vad framtiden har att erbjuda!

Stort tack och lycka till under vårens fortsatta grundserie och kommande slutspel säger vi till Saga Nilsson!