Dela nyhet
Spelet som kom av sig...
15 mar 2020 0 kommentarer
Idrotts-Sverige står inför en helt ny situation, där ingenting går att förutsäga eller planera inför. Den ena sporten efter den andra spelar för tomma läktare eller inte alls, likaså vi i volleybollens värld. En kvartsfinal som skulle först spelas utan publik och sedan ställdes in med kort varsel försätter både spelare och andra inblandade i en sorts vacuum. I takt med medias domedagsprofetior, länder och myndigheters hårdare begränsingar och allt fler tomma hyllor i butikerna skapas en smått overklig känsla.
Vi hör vittnesmål om ekonomisk kris för många idrottsföreningar, en hård och kännbar sanning som vi inte fullt ut kan se effekterna av förrän vi är ute på andra sidan corona. Vi informeras om serier och cuper som avslutas abrupt utan några vinnare rent sportsligt, bara förlorare.
Men hur är det att stå mitt emellan myndigheters beslut, förbundets rekommendationer och sin publik i det här läget? Hur är det att som spelare helt plötsligt ställas inför ett tomt spelschema? När målet med det som upptar det mesta av en elitidrottares tid inte längre finns?
Vi kollar läget i laget och pratar lite med Johan Gruvaeus, hur kändes det när ni fick veta att både första och andra kvartsfinalen inte skulle spelas?
Att få reda på att en match är inställd klockan elva på kvällen dagen innan matchen ska spelas är inte kul. Man laddar ju så klart alltid dagen innan och känslan blir lite som att luften går ur en. Särskilt när det först går rykten om att matchen ska spelas inför tomma läktare. Bara det är en omställning, då gäller det att skapa all energi själv, utan publikens stöd. När sedan allt blir inställt så uppstår en känsla av besvikelse så klart, samtidigt som vi förstår omständigheterna och att volleyboll i sådana här lägen inte är hela världen. Volleyboll är dock prio nummer ett för oss i normala fall och då blir det ju som att världen, som vi känner den, rasar. För oss personligen känns det som att man blir snuvad på chansen att visa upp allt det man lägger ner supermycket tid på varje dag. Man tränar ju för att spela match.
Vi tränar dock på som vanligt än så länge, och det känns iallafall skönt att ha kvar den delen av vardagen. Jag tycker själv att folk överdriver med allt hamstrande i butikerna vilket skapar onödig panik. Vi ska givetvis tänka på riskgrupperna och göra vad vi kan för att inte smitta dem. För oss så blir uppdraget bara att tänka till och vara försiktiga samtidigt som vi inte ska få panik utan bara vänta ut detta. /Johan
Klok som en bok är vår lagkapten! Vi lyssnar även in vad som rör sig i Lucas Gustavssons huvud:
Det är mycket blandade känslor från oss spelare. Vi var och ÄR supersugna på att börja spela slutspelet, men samtidigt förstår vi situationen. När det gäller inställt spel är det lika bra att göra det ordentligt än att göra det halvdant... Så vi får se vad som händer. Vi tränar vidare under tiden och vårt spel har aldrig sett så här bra ut! Vi längtar tills vi kan få visa det för alla, och extra roligt att det i så fall blir mot Hylte Halmstad, ett slutspelsderby! /Lucas
Ja, vad kan vi annat göra än att behålla lugnet och träna vidare för framtiden? Vi sitter ner i båten och försöker styra någorlunda rätt igenom det turbulenta klimat som uppstått. Tråkigt för alla, men när spelet väl är igång igen kommer vi garanterat att få se en massa tillbakahållen volleybollglöd blossa upp! Var rädda om er, tvätta händerna och håll utkik på vår hemsida och Facebook för fortsatt information!
Kommentarer